En ny högtid

Varje år dansar miljoner svenskar runt en blomprydd ­midsommarstång. Några Malmöbor försöker ändra på det.


När Alexander Alvina Chamber­land och Malou Zilliacus kom till gräsplanen i Folkets park i Malmö satt redan ett tiotal kompisar på utbredda filtar med vin och vegetarisk mat. Vädret var typiskt för midsommar: kraftiga vindar och regntunga moln.
Medan de satt och småpratade slöt allt fler vänner upp; några hade sina barn med sig. När sällskapet framåt sextiden bestod av nästan 30 personer presenterades kvällens huvudnummer – en meterhög spiral av hönsnät som formats till en ellips och klätts i blommigt tyg.
Möjligtvis hade man kunnat missta den för en regional variant av en midsommarstång, om det inte vore för några ganska explicita detaljer. Hönsnätet var smyckat med gräs som skulle föreställa könshår. En tygklädd fotboll föreställde en klitoris.
Istället för en midsommarstång skulle de i år dansa kring en midsommar­fitta.

Idén kom från HBT-aktivisten Alexander – som föredrar att benämnas »hen« framför de könsspecifika »hon« eller »han«. Tanken var att det skulle bli »en humoristisk, feministisk aktion«. Midsommarstången var en »heteronormativ fallossymbol som penetrerar jorden«, och midsommar ett »normativt firande« där Moder Jord var »den passiva kvinnan som tar emot från den aktiva mannen«. Som ett alternativ skapade Alexander och Malou under hösten 2008 Facebooksidan »Midsommarfitta« som snabbt fick flera tusen följare. Det visade sig att idén att dansa kring en vagina hade uppstått parallellt på flera håll.
Många av firarna i Malmö tillhörde den politiska grupperingen Hard Queer. Just den här dagen slapp de gliringar och kommentarer från p­ersoner runt omkring i parken. De som sade någonting tyckte mest att det var en kul grej. Men självklart tittade folk. Under kvällen anslöt allt fler, som hittat Facebooksidan, till firandet. Tillsammans sjöng de den egna högtidssången Och än slank hen hit och än slank hen dit och än slank hen ner i fittan tills det började regna.   
När jag träffar Alexander och Malou på det vegetariska kaféet Chez Madame på Karlskronaplan i Malmö har Alexander på sig röda högklackade skor och ett togaliknande linne, sytt av en lila palestinasjal. Malou har blå klänning och rödmålade naglar.
– Det handlar helt enkelt om att kritisera en norm och en maktordning, säger Alexander. I dag är det en norm att fira kring en midsommarstång. Vi vill förändra den normen.
Oavsett om man tycker att Alexander och Malou tar upp en viktig fråga eller bara tycker att de verkar jaga uppmärksamhet finns det ett problem med deras protestfirande: Midsommarstången har aldrig varit en fallos.
 Sedan den mänskliga civilisationens gryning har sommaren invigts med en fest, oavsett om det varit solguden som hyllats eller om man bara tagit några dagar ledigt efter slåttern. Midsommarstången kom däremot till Sverige från Tyskland först under 1500-talet. Den finns i flera olika regionala varianter, men den mest spridda är formad som ett kors med två hängande ringar.
Katarina Ek-Nilsson på Institutet för språk- och folkminnen menar att det inte går tolka in någon symbolik i stången, utseendet beror helt enkelt på att man ville göra något vackert. Den spridda uppfattningen att den skulle vara en fallossymbol är, enligt Katarina Ek-Nilsson, bara några decennier gammal. Hon tror att det är så enkelt att man försökt göra traditionen att dansa kring stången äldre än vad den egentligen är.
När jag konfronterar Alexander med Katarina Ek-Nilssons påstående, tycker han inte att det är något större problem.
– Vem kan bestämma om det ska föreställa en fallos eller inte? Det blir ju vad det ser ut som och midsommar­stången ser ut som en kuk, med en stång och två testiklar. Den som konstruerade den kanske tänkte att det skulle vara en fallos. Och det behöver inte handla om att det fanns en uttalad tanke om att något skulle se ut som en kuk från början. Även om pratet om att det är en fallos är ganska nytt är det ändå det den föreställer nu. Och det är ändå samhället nu som vi lever i.
Var går gränsen för vad som är en fallos?
– Jag har ingen klar gräns. Det är olika saker med olika syften. När det gäller arkitektur kan jag tycka att den kan vara otroligt kukliknande i vissa fall, säger Alexander.
Enligt Alexanders Facebooksida kan midsommarfittan se ut i stort sett hur som helst. Två elegant böjda bågar av björklöv, två spretande pinnar – eller bara ett hål i marken.
– Vi vill inte med vårt firande reproducera en fastställd bild av hur en fitta ser ut, säger Malou.
De menar att deras kritik inte bara handlar om en syn på könsroller utan också om synen på sex – och att sex enligt deras mening per definition är lika med heterosex med en aktiv man och en passiv kvinna.
– Jag tycker det finns många sätt att föra en kamp och det här är ett av dem, fortsätter Malou. Vissa arbetar parlamentariskt, men det är inte den enda vägen. Man måste kritisera förtrycket överallt där det finns.
Jag frågar vad nästa steg i att bekämpa högtidsförtrycket blir.
– Lucia hyllar en blond vacker kvinna som dog för att försvara sin oskuld. Och julen. Se bara på tomten. En bullrig och normativ man, manlig och trygg med ett stort skägg.
– Man ska analysera allt. Allt är politik, lägger Alexander till.
– Tomten är ute och jobbar medan tomtemor sitter hemma. Och så har han en massa små slavar som glatt tillverkar allt. Det är ju hemskt om man tänker på det.

Tillbaka