Soffsittarens konsertfixare

Stora mediehus har försökt utan att lyckas. Hur kommer det sig att Tommy Ericsson från Jönköping driver världens enda radiostation som regelbundet sänder konserter live till lyssnare jorden runt?

Tommy Ericsson kliver in på Södra Teatern i Stockholm och frågar sig försiktigt fram till scenen. Inne i den gamla teatersalen gör han sin sedvanligt noggranna inspektion: Han kontrollerar utgångarna på mixerbordet, letar efter en plats där han kan rigga sina publikmickar, mäter den trådlösa internetsignalen och fotograferar scenen.
När Södra Teaterns ljudtekniker dyker upp överöser Tommy honom med frågor om allt ifrån risken för fördröjning av ljudet i publikmickarna till när soundchecket börjar. Efter att ha blivit förhörd i tio minuter ber ljudteknikern Tommy att »vänta en stund«. Han slår ett nummer på sin mobiltelefon och beställer en calzone med oxfilé.
– Du, nu har jag en pizza jag måste gå och hämta.
Tommy vänder sig till mig.
– Jag har gjort det här nästan hundra gånger men är fortfarande nervös. Det är mycket att få koll på, särskilt när det som nu inte ens är säkert att det finns en kanal för mina publickmickar på deras mixerbord. Det är viktigt att förmedla hela livestämningen.
Tommy Ericsson är här för att förbereda sig inför Britta Perssons konsert två dagar senare. Då kommer lyssnare över hela världen att kunna höra konserten i realtid, se scenen genom en webbkamera och ha kontakt med Tommy, som chattar under hela konserten.
För indiefans har den lilla webbradiokanalen Gimme Indie blivit ett unikt sätt att kunna ta del av sina favoritartisters konserter. För Tommy Ericsson har det blivit ett helt oavlönat heltidsjobb som han sköter när han är ledig från sitt riktiga arbete. När hans arbetskamrater går hem från kontoret vid 17-tiden sitter han kvar för att jobba med radiokanalen. Sommarens semester tillbringade han vid mixerbord på olika festivaler. Under ett år har han lagt omkring 50 000 kronor på sin fritidssysselsättning. De senaste månaderna har han märkt hur flera vänner slutat att ringa när de planerar att hitta på något på en fredagskväll. De utgår från att han ändå alltid är upptagen.

När Tommy Ericsson gick i gymnasiet genomgick han något han själv beskriver som en personlighetsförändring. Från att ha lagt ner sin mesta tid på skolarbetet under högstadiet fick han på gymnasiet andra intressen. Inspirerad av ett gäng i stan som »höll på med musik och hade 60-talskläder och var väldigt populära« ägnade Tommy snart all sin tid åt att leta i skivbackar.
– När jag hängt med dem ett tag insåg jag att de inte kunde lika mycket som jag om skivsläpp, årtal och B-sidor. För mig var ju musiken drivkraften, inte stilen.
Efter att ha läst Music management på Högskolan i Hultsfred började han jobba på ett företag i Stockholm som gör SMS- och streamingtjänster.
Till Tommys arbetsuppgifter hörde att organisera ett system för streamad webbradio till Tele2:s mobila tjänster. Det var mest »dansband och golden oldies« men Tommy utnyttjade också möjligheten till att starta en egen kanal med sin favoritmusik. Han designade en logotyp, byggde en hemsida och konstruerade ett system där han kategoriserade sina nysläppta favoritlåtar i en A- och en B-lista, precis som en riktig radiokanal.
Efter ett tag plockade han ner den från Tele2:s tjänst eftersom han tyckte att han »kunde göra den ännu roligare själv«. Han hade, som han säger »inget intresse av att tjäna pengar på sin passion«. Samtidigt såg han att en liten men trogen och växande lyssnarskara upptäckte kanalen, som Tommy döpte till Gimme Indie. Ofta var han så snabb att plocka upp ny musik att radiokanalen spelade låtar som ännu inte gick att höra på Spotify.
En dag i januari i fjol slog det honom att han på sin arbetsplats hade tillgång till stora servrar och var »omgiven av tekniker som kan allt om streaming«. Han insåg att han hade perfekta förutsättningar för att livestreama en konsert och bestämde sig för att »ta Gimme Indie till nästa nivå«.
– Jag hörde direkt av mig till Manifestgalan på Nalen, där bland andra Jonathan Johansson skulle spela. De gick ut med att festivalen skulle live-sändas i sin marknadsföring.
Tommy berättar generat att han »var naiv« som inte insåg hur mycket som kunde strula. Sedan dess har han sänt nästan hundra konserter live till lyssnare över hela världen och förbereder numera inspelningarna minutiöst. Det har hänt att han varit på plats åtta timmar i förväg för att försäkra sig om att allt ska fungera. Och han ser numera alltid till att ha någon som »referenslyssnar vid datorn« och kan ge honom chattrapporter om hur ljudet är.
I början var ljudteknikerna ovilliga att hjälpa till, men efter att de fått se Gimme Indie är de flesta tillmötesgående. Vissa har till och med märkt några av sina sladdar med Tommys namn.
– Banden brukar tacka ja, säger Tommy. Det är lätt när det är nån som jobbar ideellt, och dessutom är det promotion för dem. Annars tjatar jag tills jag får ett ja - eller ett bra skäl. Men i dag hör många av sig till mig och ber mig att sända deras konserter.

De senaste åren har en rad självutnämnda experter och entreprenörer snackat upp nya affärsidéer som »musikbranschens framtid«. En av de lösningar som med jämna mellanrum nämnts i sammanhanget är just livestreamade konserter.
Band som Duran Duran och U2 har gjort försök att arrangera interaktiva konserter via nätet. För ett år sedan skickade företaget YCDBSOYA ut ett kaxigt men felstavat pressmeddelande om att de skulle »rädda musikbranschen« genom virtuella konserter. Och i somras presenterade Aftonbladet sin »världsunika« satsning på vad man kallade »livekonserter på nätet«. Artister som Mando Diao, The Ark och Robyn uppträdde live, exklusivt för publiken som satt hemma vid sina datorer. Där kunde de trycka på knappar för att »hångla upp någon bredvid«, »applådera« eller höja sin tändare.
Ingen av de upphaussade satsningarna har motsvarat de stora orden. Duran Durans och U2:s konserter var engångshändelser. YCDBSOYA:s lösning visade sig bygga på att man skulle ladda ner virtuella konserter, inte att man faktiskt skulle se dem live. Dessutom saknade de kapital. Aftonbladets satsning föll så illa ut att den några dagar senare totalsågades på tidningens egen kultursida.
Samtidigt har Tommy Ericsson på egen hand sänt 90 konserter under det senaste året. Han har gjort flera resor utomlands för att sända konserter och i Sverige streamar han lika ofta utländska storheter som inhemska akter, vilket har givit stationen lyssnare världen över. Rekordet är förvisso inte högre än de 1 000 personer som loggade in samtidigt under den amerikanska rockgruppen Dinosaur Jr:s spelning på Tyrol i maj.
– Men jag har räknat ut att om alla som följer Gimme Indie på Facebook skulle lyssna samtidigt, skulle jag stå för en procent av webbradiolyssnandet i Sverige.
Den avgörande orsaken till att han lyckats när exempelvis Aftonbladets satsning dog är sannolikt att han är en relik från ett 90-tal då popnördar lade sina sparpengar och sin fritid på att göra fanzines eller pressa skivor till sina egna skivbolag.
I dag är indiepubliken en annan. Klubbarna som Tommy sänder från frekventeras mest av svennehipsters i sotarmössor och rutiga skjortor. Han medger att han »inte får några tjejer på det här«, men tycker att han gör något viktigt.
– Det är inte så hippt att slita med det här ideellt. Men jag har gjort de största gigen i genren. Och för mig är det en förmån att få sända band jag gillar.

Han sätter sig i en av publikstolarna på Södra Teaterns balkong. Flera gånger under vårt samtal återkommer Tommy till Beach Houses konsert på Way out West i somras. Han tjatade i veckor om att få sända den, men fick inte klartecken förrän en halvtimme före konserten.
– Yeah, you can go for it Tommy, sade turnéledaren. Då var jag så jävla glad. Det är mitt drömband.
Tommy säger samtidigt att  vintern varit tuff.  Parallellt med heltidsjobb,  livesändningar och löpande uppdateringar av spellistor har Gimme Indie haft en julkalender där en känd artist varje dag presenterat sina favoritlåtar under det gångna året.
– Det börjar bli lite mycket att hantera själv. Jag vill inte gå in i väggen – tänk om jag skulle tröttna på musik, som är min största livskraft. Det finns inget bättre än att komma hem och lyssna på en inspelning som blivit bra.
Varför gör du det här?
– När jag under en konsert får beskedet från min kompis att det låter bra – då kan jag luta mig tillbaka, njuta av konserten och tänka på att folk sitter hemma och tycker att det låter gött. När jag sände Beach House och fick meddelandet om att allt lät bra fällde jag faktiskt en tår i tredje låten.

Tillbaka