Har Barbaradikal blivit Barbakrösus?

När barnboksklassikern Barbapapa fyller 40 pryder den rosa hippien allt från designlampor till barnsparbössor. Filters Ika Johannesson ställer skaparna mot väggen.

Som barnboksfigur är Barbapapa främst känd för sin förmåga att ändra form, en egenskap som passade väl in i det tidiga 70-talets revolutionära anda: »Alla kan bli vad de vill!« Skaparna Annette Tison och Talus Taylor var del av den miljömedvetna gröna våg som svepte över Europa.
I Barbapapas nya hus från 1974 tvångsrivs Barbafamiljens hus och de flyttar till ett höghus med utsikt över en motorväg. Familjen trivs inte alls: Barbapapas stora rosa kroppshydda fyller upp ett helt rum och på en bild tittar han olyckligt ut genom fönstret.
De flyr till en grön kulle och börjar mura ett eget hus med stora runda rum. När grävskoporna kommer rullande för att riva familjens nya hus kokar de ihop bruna kletbollar som de slungar in i maskinernas käftar. Oskadliggjorda tvingas maskinerna se sig besegrade.
I dag är böckerna bara kärnan i en hel Barbaindustri: man hittar Barbapapafamiljen på allt från tallrikar till sparbössor, ljusslingor och färgglada kläder hos Åhléns och Lindex. Hur går det egentligen ihop med de ideal skaparna själva ville lyfta fram?
Jag mejlar den officiella Barbapapasidan och efter flera månaders väntan får jag tag på den ena författaren, amerikanen Talus Taylor. I dag är han i sjuttioårsåldern och låter tärd när jag når honom på mobiltelefonen. Hustrun Annette Tison är allvarligt sjuk och han har lämnat hemmet i Paris och satt sig på ett kafé i närheten.
– Vi borde verkligen ta tag i det här med 40-årsjubiléet. Förlaget vill såklart hitta på något, men det är svårt att tänka på sådant nu när Annette inte mår bra.
Han berättar att han har fullt upp, dels med en ny tecknad film i 3D och dels med en serie om 50 böcker som bygger på avsnitten i filmserien Barbapapa jorden runt från 1999.
Talus Taylor och Annette Tison träffades när Taylor var i Frankrike för att hälsa på en kompis, vars siameskatt parade sig med Annettes katt i en park. De började umgås. Taylor beskriver Annettes vänner som unga revolutionärer som satt på kaféer och pratade högljutt om politik. Själv var han inte tillräckligt bra på franska för att hänga med i konversationerna.
– Jag brukade rita på de vita pappersdukarna som låg på kaféborden. Annette är rätt tystlåten av sig och medan de andra diskuterade ritade vi åt varandra istället. De första skisserna av Barbapapa skapades faktiskt på de där vita pappersdukarna.
Figuren döptes efter det franska ordet för sockervadd, barbe à papa, som betyder pappas skägg. Barbapapas förmåga att ändra form kom sig av att paret ville att alla barn skulle kunna teckna figuren.
– Det är väldigt svårt att rita till exempel Kalle Anka, men om en figur bara har ett ansikte och en mun och resten kan ändra form, då kan vem som helst rita, till och med en tvååring.
När Barbapapa gavs ut 1970 blev den en omedelbar succé i såväl Frankrike som England och USA. ISverige kom den första boken 1971. Itakt med att översättningarna spreds över världen insåg paret att de var något stort på spåren och skapade en Barbamama och sju Barbabarn. Under 70-talet producerades en mängd böcker, serietidningar, pysselalbum och 45 stycken fem minuter långa tecknade filmer. Hela västvärlden lärde känna Barbafamiljen och deras vänliga inställning till sin omgivning, framför allt naturen och djuren.
– Vårt mål var att underhålla barnen, inte undervisa dem, och jag tycker inte att Barbapapa är politisk. Men självklart har vi åsikter. Vi är djurvänner och det syns tydligt i böckerna.
Annette Tison sade snart upp sig från sitt jobb som arkitekt och sedan dess har Barbafamiljen sysselsatt paret på heltid. I Sverige har intresset gått i vågor och utgivningen har legat på is i perioder. I mitten av 2000-talet tog det fart igen – plötsligt dök en stor och dyr Barbapapalampa upp i inredningsbutiker. Samtidigt fylldes leksaksbutikerna med en uppsjö av figurer, pussel, spel och leksaker.  Henny Holmqvist, förläggare på BWahlströms bokförlag, säger:
– Det kom en nostalgivåg, precis som med flera andra figurer som var populära på 70-talet. Vi märkte att det kom inredningsprylar och att de uppmärksammades i media. Intresset för böckerna var enormt, vi sålde riktigt stora volymer och Barbapapa-böckerna är fortfarande mycket populära.
Talus Taylor säger att det alltid har funnits merchandising kring Barbapapa, även om den har ökat lavinartat under 2000-talet.
– Vi har aldrig varit intresserade av kringprodukterna, utan vill helst att barnen ska läsa våra böcker och se filmerna. Ofta har det varit folk runt oss som har tryckt på. Varumärket Barbapapa är till hälften ägt av fransk television och de är naturligtvis väldigt intresserade av merchandising. Vi kräver att få godkänna allt, för de blir lätt giriga.
Han berättar om några aktuella marknadsföringserbjudanden, och det står klart att en sparbössa här och en Åhlénströja där är det minsta Talus Taylor och Annette Tison har tid att resonera kring.
– Ett svenskt läkemedelsföretag ville sätta Barbapapa på injektionsnålar till barn som behöver insulin, men vi sade nej. Självklart sympatiserar vi med barn som lider av diabetes, men vi var rädda att figuren skulle locka andra barn till att leka med nålarna. Säkerhet är en av våra viktigaste käpphästar.
Han radar upp fler exempel, som det japanska elbolag som ville använda figuren för att göra reklam för sina kärnkraftverk och bilföretaget Kia som ville att Barbapapa skulle marknadsföra en bilmodell som kunde ändra form. Det samarbetet föll på att bilen inte var tillräckligt miljövänlig.
– Vi har skapat en figur som värnar om miljön, då kan vi självklart inte göra reklam för en sådan bil. Det retade merchandisefolket till tårar. Det japanska elbolaget ville betala en miljon dollar om året i flera år. Men man kan inte gå emot sin skapelses natur hur som helst. Vi tackade nej till McDonald’s för Barbapapa äter inte kött. En representant för en svensk hamburgerkedja blev väldigt irriterad på mig när jag tackade nej av den anledningen.
Talus Taylor säger att parets höga krav på de produkter som tillverkas har gett dem ett rykte om att vara besvärliga.
– Vi får höra att vi är bittra, pretentiösa människor. Det enda merchandisefolket tänker på är pengar, därför måste vi kontrollera dem hårt, annars skulle det gå överstyr direkt. Detsamma gäller för hur produkterna tillverkas. Vi skulle aldrig licensiera en produkt som inte är godkänd och säkerhetstestad. Det klagar folk på. Det tar för lång tid att avgöra om de är säkra eller inte.
Talus Taylor poängterar att det ändå är viktigt att tillåta vissa samarbeten.
– Barnen verkar gilla prylarna, ibland mer än böckerna. Vi skäms inte för det, men vi skulle såklart föredra om det såg ut på ett annat sätt. Men det ligger i barnens natur. Att strunta i merchandise skulle vara att strunta i barnen. Vi försöker göra det på vårt sätt.

Ika Johannesson

Tisdag 1 juni Barbapa fyller 40 år.

Tillbaka