Hannes Råstam, 1955-06-27–2012-01-12

Klockan två i morse upphörde Hannes Råstams kamp mot cancern. Han somnade in i sitt hem, omgiven av sina barn och sina närmaste släktingar.
Hannes Råstam var Sveriges främsta undersökande journalist och en mycket duktig basist. Precis som han var van vid att låta andra musiker stå i rampljuset på scenen, intog han en tillbakadragen roll inom journalistiken. Först genom att arbeta fram berättelser som andra journalister framförde i TV-rutan, och sedan – från 2003 då han själv intog reporterrollen – genom att alltid sätta berättelsen främst, och inte ställa sig i vägen för dem han skildrade.
Det gör att han kanske inte är så känd för den svenska allmänheten som han borde vara. För om det finns en himmel, är det nu bredvid svenska ikoner som Bang, Jolo och Vilhelm Moberg han sitter. Jag tror till och med att han kan lära dem ett och annat.
Själv träffade jag honom regelbundet in i det sista. Vi pratade mycket om hans sista stora projekt, boken om rättsskandalen i fallet Thomas Quick. Som vanligt hade Hannes gått extremt noggrant till väga, och skrivit oerhört mycket. Han hoppades länge hinna redigera ner materialet på egen hand, men när krafterna tröt såg han till att vidareförmedla sina tankar så att arbetet skulle kunna slutföras efter hans död.
I tisdags kväll gick vi igenom den allra sista detaljen. Efteråt var Hannes väldigt trött och tagen. Precis innan vi skildes åt kom en av hans döttrar in i köket och undrade vad hon skulle köpa för mat. Då kvicknade han plötsligt till, och fick en lurig glimt i ögat. »Nu vill jag ha något riktigt fint. Handla för tusen kronor. Köp… hälleflundra.«

Här kan du läsa det stora reportage om Hannes Råstams liv och gärning som publicerades i Filter i höstas.

Tillbaka