Om »Etiopiensvenskarna« och Filter

Den senaste tiden har jag fått ett antal frågor angående de gripna svenskarna Johan Persson och Martin Schibbye, sedan tidningen Journalisten lite olyckligt påstått att de jobbade »på uppdrag« åt Filter. Andra har undrat över min »tystnad«, när nu två av mina påstådda uppdragstagare uppenbarligen hamnat i svåra problem.
Så här ligger det till.
Johan och Martin kontaktade Filter redan tidigt i våras för att berätta om sin planerade resa till regionen. Eftersom Johan är en uppenbart begåvad fotograf och Martin tidigare har jobbat åt Filter, och då visade sig vara en ovanligt stabil reportageskribent, lyssnade jag med intresse. När det de hoppades kunna uppnå på plats hade starka Sverigekopplingar svarade jag att det absolut var aktuellt för Filter.
Vid det tillfället var de i kontakt med ett antal medier – bland annat Svenska Dagbladet och grävgruppen bakom några av Uppdrag Gransknings och Dokument Inifråns största avslöjanden – och sökte brett bland uppdragsgivarna. Så vitt jag förstår var alla lika obenägna att »lägga en beställning«, framför allt med tanke på riskerna och det osäkra slutresultatet, varför de svarade ungefär som jag gjorde till slut: »Spännande projekt, och hittar ni vad ni hoppas på vill jag ha reportaget när ni kommer hem.«
Jag påpekade samtidigt det riskfyllda i företaget, och att jag aldrig skulle göra samma resa själv. Innebär det att jag avrådde dem från att åka? Nej. Johan och Martin har tidigare erfarenhet av att arbeta som journalister i svåra miljöer och visste vad de gav sig in på. I dessa tider av avmätt, skrivbordsproducerad livsstilsjournalistik är det respektingivande att de trots allt valde att åka. Kanske ännu mer med tanke på att de saknade uppbackning hemifrån.

Den senaste gången jag talade med dem var bara några dagar innan de korsade den etiopiska gränsen, då Johan ringde upp från en satellittelefon. Sedan kom alltså nyheten att de var gripna, och att större delen av deras ressällskap var döda.
Den tid som följde därefter var det inte lätt att veta vad jag skulle kunna göra, eller ens förväntades att göra. Det mesta tydde på att det var bäst att ligga extremt lågt och inte läcka information i onödan. Hittills har jag bland annat meddelat Anna Roxvall – Johans och Martins nära kollega och vän som agerat »spindeln i nätet« i fallet – att jag är redo att göra vadhelst hon och de andra inblandade anser vara till hjälp. Det har inte varit mycket hittills, och huruvida något gjort nytta kan inte jag avgöra.
Sedan de etiopiska myndigheterna – till allas bestörtning – i förra veckan bestämde sig för att ta fallet till rättegång stod det uppenbart att spelplanen hade förändrats. Exakt hur är det för tidigt att säga. Det finns många frågor att diskutera. I de fall de berör mitt och Filters agerande och eventuella ansvar kommer jag att svara efter bästa förmåga.
Själv känner jag framförallt stor medkänsla med, och oro för, Johan, Martin och deras anhöriga. Och jag uppmanar alla som vill engagera sig i deras öde att gå in på Reportrar utan gränsers hemsida och donera pengar till den försvarsfond som av allt att döma ser ut att behövas.

Mattias Göransson, chefredaktör

Tillbaka